Wolfiiies

har typ ingen ork att skriva nått. Inget intressant, inget som omvärlden behöver veta.

Jag ska kanske till ängel på helgen. Vi får se hur min ork ligger till.

Fett fail, har inte sett hur första hålet blev fören nu. Har inte någon bild på det andra för jag rulla runt i sängen och var svimmfärdig medans jag tryckte igenom den. Jag gjorde ju hålen bara några timmar efter varandra. Jag råder er att inte pierca er i navel med en säkerhets nål och ha ett förtjock smycke. Jag trodde jag kunde töja ut det som jag gjort med läppen men jag kom fram till att läpp och navel inte är samma sak!

tack ängel för texten. Det berörde mig väldigt mycket.

Älskling ligger och sover och jag har smällt imig ett helt paket winerbröd saker, shit min mage bubblar.
Jag har tagit mig iväg till skolan dom två senaste dagarna. Men i förrgår var hela min kropp helt slut, inte på grund av ångest det var något annat men nu börjar jag åter hämta mig.
Jag vill gå ner i vikt, jag vet att jag tjatar mycket om det.Men jag vill det! Jag har nästan ingen hunger kvar men väl när jag äter nått så känner jag inte att jag blir mätt fören efter 5-10 min i alla fall när det handla om winderbröds sakerna. Nu vill jag bara springa till toan och spy upp all ångest. Men jag kan inte göra det, inte hos bror. Han är här, han kan säkert trolla bort min ångest.
Tror att jag ska springa och väcka honom, gosa lite. Få hans närhet, lägga mig i hans famn där jag är välkommen. Jag skapar en bubbla runt oss men vissa saker tränger igenom den.
eller, jag ska spela wow istället. Tror jag, vi får se.

Jag har vart med ängel nu i helgen, vi hade mega kul. Vi titta på film, vadndra runt på stan men jag fick inte min jacka som jag såg vuxen ut i. Vackert vackert.
Vi försökte ta hål i min navel men det gick inte så bra men,men så jag ska hitta någon som kan göra det åt mig.Eller så skaffar jag kanyler. Jag ska tatuera mig med pappa snart har jag bestämt.

Jag orkar inte skriva ner hela drömmen men det handla om att jag och några personer gick in i ett mental sjukhus och gick vilse och en av oss var en av spökena/ andarna som vandra runt och jaga oss. Vi leta liv efter en sköterska som skulle hjälpa oss. Det var mörkt och man kunde knappt se,man kunde bara se de andliga väsen som försökte fånga oss och döda oss.


Följa: Psyket försöker finna viktiga minnen från det förfflutna.

Galenskap: Behov av att yttrycka känslor. Rädd att bli sinnessjuk och sjuk. Om man redan är något av dom så är man rädd att man ska fall djupare ner i det.

Vilsekommen: Man tappar riktning och mål. Fastnar mellan ett godtycke mellan två personer.

Överlevnad: Hopp till att få förmågan att läka. Det går att överleva.

Rädsla: Försök att förstå din rädsla och ge plats till mod, empati och hoppfullhet.

Sjukhus: Psyket eller kroppen står inte rätt till. Försöker att söka hjälp för att kunna läka.

Andar: Känslor kring döden.

Mörker/mörk: Möta något okänt.

Det var i stort sätt det min dröm handla om.

Jag designa om bloggen men jag fatta inte hur man fixar kommentar saken men vi får leka att den är designad!

Idag kommer Carolina och Tobias hem till oss. Inte kul, inte kul.

Hur långt ska man behöva gå? Ni som har följt min blogg kanske har märkt hur läkaren skjuter upp allting. Jag har en annan blogg fast på engelska som jag har skrivit längre tillbaka om det här. Men den vill jag inte säga efter som att min engelska är lite rolig.
Men jag kom och tänka på en sak nu, jag kämpar så jävla hårt med att få hjälp. Men när jag får hjälp, hur ska jag då orka kämpa för den när jag har kämpat slut all min energi. Jag har ju redan provat en massa vanlig samtals kontakt, SPBT, KBT, DBT och vi håller på med någon hemma behandling just nu som ska hjälpa våran skadade familj. Jag vet att det finns mycket mer, men dom sakerna jag har provat tog så mycket energi från mig. Jag kom på att jag har vart hos ätstörningsenheten i Uppsala. Det var inte bra där. Inget passar mitt psyke. Jo jag vet att jag måste kämpa. Men jag har kämpat, jag gav DBT ett år på sig att försöka hjälpa mig, jag gav samtals kontakt flera månader på sig, KBT samma sak. Fast ätis i Uppsala bara en gång men jag gilla inte personalen. SPBT gav jag tre månader,med andra ord, jag slutförde behandlingen. Jag har provat så mycket. Jag kan inte säga att det inte har hjälpt, jag kanske skrev det. Men det har hjälpt lite. Men det som har hjälpt mig mest är dom runt mig, jag pekar inte ut personer. Men det är tack vare dom jag sluta skära mig, fast det är ju meningen att jag ska sluta för min skull inte eran. Det är väl det jag har kommit längst med. Men mitt månde, mitt psyke min själ är fortfarande lika skadad även fast jag inte skär mig.
Men jag ska kämpa så hårt jag kan och så lång jag orkar. Jag ser ingen framtid, men bara för det betyder det inte att jag ska sluta kämpa.

Såg precis videon där Marcus begår självmord, jag skulle inte ha tittat på den. Jag har ingen känsel i hela kroppen och jag börjar tänka på min mamma så fort jag såg den. Jag skakar inte, mitt hjärta slår inte snabbt. Hela jag är som förlamad. jag vill få bort bilderna av han från mitt huvud och nu mår jag illa.
När jag ser någon begå självmord, som jag gjorde nu.Det första jag tänkte "Hur fan kan man göra så mot dom som står nära en?". Och jag kom på mig själv. Men när jag tänker på mig själv får jag en annan bild.
Jag blev verkligen berörd. Det blev jag. Jag känner frästelsen att begå självmord men jag ska leva, jag ska leva, jag ska leva, jag ska leva, jag ska leva.

Nu skiter jag i vad ni tycker om min vikt. Men jag har gått ner i vikt utan att ens göra nått så nu är jag glad, jag kan inte beskriva min glädje. Förutvar jag tvungen att kämpa sten hårt för att gå ner i vikt och nu, helt plötsligt 3kg borta? Tre kilo mindre att må dåligt över. Hoppas att det fortsätter. En sak som är bra är att jag inte har hunger och om jag blir hungrig, ta en valium och gå och lägg dig. Nej men så gör jag inte. Men jag skulle vilja.
Jag älskar livet, jag vill bara hålla om det och tacka den för att den tog bort tre kg. Jag är inte på gränsen till övervikt längre. Eller en bit längre bort. Min BMI ligger på 23,7 nu och övervikt är mellan 25 och 26.
Jaglängtar tills jag får träffa läkare, tre veckor, hoppas det går snabbt.


Något inlägg i framtiden, kanske nästa ska jag berätta min historia om hur min mormor, mamma och framor gick bort. Det beror på hur jag mår. Jag vill bara säga att min mormor gick bort ett halvår före min mamma och ett år efter mamma gick min farmor bort.

Jag vill bara att ni ska veta att jag en gång att världens bästa katt som jag aldrig kommer glömma, Hon hette (men hon finns fortfarande för mig) Lisa. Gick bort den 2 mars 2010.
Nej nu blev det känslosamt.

Nuska jag spela wow och smsa.

Har inte laddat upp någon bra bild på mitt nya hår så här kommer några!

Bup ringde idag runt tolv och sa att min läkare skulle ringa mig runt 16 tiden och det gjorde han. Han bad om ursäkt, jag tänkte skälla ut han med men jag var för trött och ville bara veta om han hade kommit fram till något. MEN nej dom är så efterblivna, måste vänta tre veckor till innan dom kan fixa en riktig behandlingsplan och diagnos. Dom har sagt nu i fyra veckor att dom ska fixa allt det. Och jag ska göra laserfettsugning, jag ska kontakta en husläkare. Prata om både laserfettsugning om vart jag ska vända mig osv. Och jag ska fråga om jag kan få någon salva mot både torr och finnig hud. Bup säger så mycket. Det blir inte bättre av att jag är ensam hemma med min styvmor och min lillebror som är 1½ år gammal. Jag tycker inte alls om henne "du måste äta", "du måste dricka", "Du är så inne i dig själv", "Kom ut ur din värld, "Du kommer inte klara skolan" får jag höra varje dag. jag är trött på henne. Hon kräver förmycket av mig.

Jag har spelat wow som en nörd idag känns det som. Jag har bestämt att An3 ska börja spela med mig. 



Min hello kitty samling, jag har ångest för att jag inte har köpt hello kitty saker på flera veckor. 

Ringde precis och skällde ut bup. Jag är så arg på dom. Dom skulle ringa hem och prata med min pappa, han är lika arg som jag på dom. Jag ska få hjälp nu. Jag måt illa av ångest just nu men jag ska klara det här. Jag ska få hjälp.

Tack ängel, du var med hela samtalet.

Läkare, väl när jag har hittat en någelunda bra läkare så glömmer han bort mig. Han skulle ringa idag. Jag behöver träffa honom. Jag ska ringa till bup imorgon och prata med honom hur trött jag är på bup, hur dom sviker en. Dom säger att dom vill hjälpa mig, men hur kan dom då glömma mig? Så jävla länge jag kämpat efter få hjälp så har dom glömt bort mig. Dom lägger mig bakom. Jag är så trött på dom. Dom säger att dom ska ställa en diagnos, dom har sagt många olika psykos UNS, ätstörning UNS, deprission, ångest syndrom, borderline, panik och ångest attacker, paranoid, vanföreställningar, OCD liknade, bipolär. När ska dom bestämma sig. Shit, jag är så jävla trött. Kan dom inte bara komma fram till nått. Alla läkare säger olika, alla psykologer säger olika. Soc säger olika. Hur fan ska jag kunna få hjälp när ingen kan enas om nått? Jag har vart inlaggd på psyket minst fyra gånger, dom har LOVAT att dom ska ge mig rätt behandling snarast och det sa dom första gången jag blev inlagd och det var väl för cirka ett och ett halft år sen. Hur länge tycker dom att jag ska få vänta? Jag vill se en framtid. Nu menar jag att dom inte ska fixa allt åt mig, jag har fixat mycket själv, jag har inte gett upp, jag sitter ju här och skriver. Jag gör mitt bästa för att leva och det väljer jag. Det är bara jag som kan leva mitt liv men jag behöver hjälp för att kunna leva det. Man kan inte leva ett liv åt någon annan.

Jag pratar med en person på msn nu, vi försöker lösa upp några problem. Jag har fått mycket ångest sen problemn börja och allt har blivit en dilemma. Men jag ska ta tag i saken och lösa den nu med henne. Jag älskar henne verkligen jätte mycket. Vi ska fixa det. Jag tror på oss!

Pappa har bakat underbara goda bullar som ligger illa till.



Tipps till er som har svårt att kontrollera ångest, jag säger inte att det är bra eller dåliga tipps. Vissa är väl kanske dumma att ge ut men jag ska säga vad jag kan göra. Bara för att jag skriver nummer årdning betyder det inte att jag gör det i nummer årdning.

1. Äta, äta, äta. Känn smaken på maten, är den äcklig är den god? Men efter som att mat ger mig ångest, men inte undertiden jag äter det efter som att jag är så fokuserad på att äta. Så mat ångest spyr jag ut, och oftast brukar jag äta, spy, äta så jag blir utmattad så jag tills slut inte orkar känna nått. Men detta gör jag bara på nätterna när jag är ensam.

2. Sova, sova är ett bra sätt att slippa ångest. Jag drömmer mardrömmer men jag har helldre det än att gå runt med en evig ångest som hugger i själen. Men jag kan drömma roliga drömmar också och ibland drömmer jag inte alls. Men det är ju inte kul att sova bort hela sitt liv så då kan man få ångest av det. Så att sova är inte till för alla.

3. Ligga i sängen, känna paniken i kroppen. Ligg kvar. Låt den komma ut. Möt paniken och ångesten. Bevisa att du är starkare än den. Det är okej att gråta medans det händer, det är okej att spänna kroppen och rulla runt i sängen, det är ok att skaka. Om man är ensam hemma och bor i en villa kan man skrika. Annars kan man skrika tyst. Det här är något svårt att göra, vissa kan verkligen inte möta den. Jag brukar försöka med dettta men ångesten och paniken brukar vara oövervinlig. Men för vissa kan det funka.

4. Hitta någon att prata med, ring någon. Men om man gråter och skakar brukar det vara svårt att kunna prata i telefon. Men hitta någon som kan komma över och ge dig närhet är något som brukar funka för mig om det är det jag behöver.

5. Skriva, skriv ut alla känslor, skriv ut ditt hat. Försök att skriva ut det du har ångest över. Skriv vad du vill. Skriv vad som gör dig glad. skriv en berättelse. Försök att skriva bara.

6. Om det är tankar jag inte kan kontrollera brukar jag sätta mig i mitt rum (lägga mig i sängen) och försöka att reda ut dom. Tänka klart på det jag inte har tänkt klart på. Men jag är en så stressad person så det brukar inte funka för då kommer det nya tankar upp.

7. Titta på tv, se på film.

8. Försöka att rita något.

9. Om man har kraft tillatt gå ut och fota skulle det vara ett perfekt alltenativ. Man kommer ut och om det är dag så lyser solen oftast och solen ger energi.

10. Om du har en hund kan du gå ut med den, jag hatar att gå ut själv. Det är tråkigt och jag är väldigt paranoid. Men jag jobbar på att få bort det.

11. Läsa böcker.

12. Spela spel på datorn, internet spel, till köpta spel som the sims.

13. Hjälpa till hemma men det är något jag inte klarar av att göra för att det är något som stoppar mig.

14. Träna, dansa. Något som tröttar ut kroppen.

15. Ta ett piller mot panik och ångest. Det kanske inte är den bästa utvägen men det funkarför vissa, själv tar jag valium. Den funkar mot panik och ångest för mig. Jag har ju provat många andra men valium har funkat bäst.

Jag orkar inte skriva mer alltenativ. Kanske inte dom bästa men det är det jag kommer på just nu. Jag vill inte ta upp dom destruktiva sakerna som jag kommer på. För jag vill inte skapa självskadning hos folket. Ska skriva ner lite tipps om man har ätstörning, inte för att jag kan så många men lite kan jag.

Harsh words and violent blows
Hidden secrets nobody knows
Eyes are open, hands are fisted
Deep inside I'm warped & twisted
So many tricks and so many lies
Too many whens and too many whys
Nobody's special, nobody's gifted
I'm just me, warped and twisted
Sleeping awake and choking on a dream
Listening loudly to a silent scream
Call my mind, the number's unlisted
Lost in someone so warped and twisted
On my knees, alive but dead.


Typ ångest cirklar runt i mitt huvud. Vad händer i mitt liv, jag vill att det ska hända nått, något bra. Något som får mig att resa mig upp. Aja, nu är jag hemma från älskling. Är nog mest därför att ångesten skriker runt mig. Jag hade en bra helg där. Men det hände inget, inget speciellt att skriva.
Blev erbjuden av vänner att följa med utoch ät och se på bio, undrar varför jag inte följde med. Nu fick jag merångest bara för att jag kom och tänka på det. Men vet nu vad? Jag är starkare än ångest. En känsla ska inte få styra mitt liv. Ångest är inte jag. Jag ska styra mitt liv inte den. Men ångest är en mycketstark känsla och man faller lätt för den, men jag ska inte falla ner på knä. Den ska falla ner i knä för mig.
Läkare ringer imorgon, jag måste få prata med honom. Jag måste prata om att jag inte vill ta valium. Jo visst jag mår bra av den men jag har ingen större lust att bli beroende av den. Han börja prata om en annan medicin siqualone, men det är neuroleptikum och jag har dåliga minnen av sånna mediciner så jag ska säga nej till den. Jag hatar mediciner, biverkningar. Den enda biverkningen jag vill ha är viktnedgång. Medicinerna jag tar nu börjar sluta hjälpa, jag är så agressiv och får lätt utbrott, speciellt på mig själv. Lamotrigine, fontex och valium tar jag just nu. Jag är glad att jag tar betydligt mindre mediciner än förr.
Imorgon skola, nej tack. Vad ska jag dit och göra? Får ingen bättre framtid av att gå dit. Jag hatar att tänka på min framtid, det är bara ettstortsvart hål där.

Jag sla börja ta upp dans snart som jagharsagt nu i några veckor men jagska nog göra det snart. Träna lite. Bara komma igång. Prata med läkare om laserfettsugning också. Nästan pinsamt att jag behöver göra nått sånt för att gå ner i vikt. Eller det är pinsamt. Jag vill börja simma. jagska göra detså fort jag får den kroppen jag vill ha.

Ska nog sova snart, sova bort ångest. Ett mycket bättre sätt än att självskada sig och hettsäta. Jag borde skriva ner tipps på vad mankan göra när man mår dåligt. Det jag brukar göra om jag orkar.
Innan jag ska sova såska jag ringa Erika. Det blir ganska snart.

Godnatt folket!

På måndag ringer läkaren. Då ska jag få veta, vi ska bestämma träff, diagnos, behandling, rätt medicinering. Jag hoppas på ett bättre liv snart.
Jag spelar wow, jag fick det jag vill ha och nu ska jag fixa en titel.
Älskling ligger och sover. Han spela ett extra tag efter jag somna på soffan i hans knä, jag älskar tryggheten han ger mig.
Jag älskar min pappa, jag kom fram till att han är också en av anledningarna till att jag finns, han ger inte upp mig. Han vägrade låta mig bli inlagd, han var med mig på sjukhuset, han har kämpat för att jag ska få ett bättre liv. Han låter mig bo kvar hemma även fast jag mår som jag gör. Han finns alltid för mig, han lyssnar, han hjälper. Enligt mig har jag världens bästa pappa. Om jag fick en annan pappa skulle jag nog begå självmord. Min pappa är någon som har älskat mig livet ut och kämpat för mina rättigheter. (men ibland gör han sinna misstag som alla föräldrar). Vi bråkar aldrig, vi skriker inte, vi pratar lugnt med varandra oftast. Efter mamma och framor gick bort blev han en mammpappa ett tag.


Jag saknar lisa. Jag tänker för mycket på det jag inte har, måste bli bättre och tänka på det jag har. Men oftast så duger det inte.

Jag älskar Viktor. Tack för att du inte har lämnat mig.

Jag var till naturhistoriska museet igår! awesome,awesome and AWESOME! Jag var i högvarv hela tiden. Jag måste se allt samtidigt. Men det var kul! Och jag är bäst, jag klara mig hos frisören ensam , fast inte vägen dit. Jag har nyhårfärg, jag trivs i den, jag är höst! Det rosa och svarta är helt borta och är historia! Jag ska försöka sluta med hårförlägning, jag tror att jag klarar mig minst lika bra utan den... Kanske... VI FÅR SE.
Just nu ligger älskling och sover så sött. Det är skola idag och jag fixa med nya wow patchen eller hur det nu stavas.

Nu tänker jag ladda upp bilder från natuhistoriska museet och ni får även se mitt nya hår pånågon av bilderna tror jag!

























Som niser på bilderna verkade vi ha mega kul och det hade vi! Typ en av de bästa dagarna på länge!


Läkare

Jo, jag har troligtvis ADD eller ADHD och skulle fått concerta utskrivet innan diagnosen (wtf). Och dom har sagt att jag inte har det och bajs? Hängde inte alls med. Bipolär mixed ligger högt upp på min diagnios lista. Men det kan vara något annant, så om en vecka ska jag få veta (troligen). Ny medicinering bestäms och ska också få vetas om någon vecka. Nu tar jag Valium/steosolid regelbundet tre gånger per dag och en extra ifall det skulle behövas. Helt sjukt.
Hoppas att allt fixar sig och blir klarare så jag hänger med läkarens ord. Nu är det bara att vänta och leva.

Jag ska gå till skolan fast allt som har hänt? Fortfarande skakig i hela kroppen, fast nu går jag rakt. Jag ska träffa min läkare idag klockan 13 och då kör pappa mig dit från röda villan.  Sen 19.30 ska jag träffa kontaktperson.
Jag känner mig helt maktlös och följer pappas och Katrins order. Vad mer kan jag göra? Jag måste ju betala tillbaka. Pappa fanns hela dagen för mig undertiden i sjukhuset och nu kan jag väl ta mig till skolan för att göra han stolt.
Jag vill också träffa älskling.
Jag tror jag har gjort som många av er aldrig skulle klara, äta en hel B&J med brownies och fyra smörgåsar med smör och vitlöksost, smörgåsrån med bara smör, kommer inte ihåg hur många, några glas vatten och två glas med varm choklad och jag gick och små åt det jag hitta. Under två timmar. Men jag ska få kontroll över maten. Någon gång. Jag ska prata om laserfettsugning idag med läkare.

Jag vet inte vart jag har alla mina vänner och kompisar, vart dom finns och tycker, vad dom vill? Vilka vill fortfarande vara vän och kompis med mig? Jag trivs i sällskap hos rätt personer.

Imorgon ska jag till naturhistoriska museet med kontaktperson och Viktor.

She's back where she started,
Back where she's been,
Staring out her window,

Har ni någon gång suttit i eran säng, spridit minnen i hela sängen. Men i en liten platts sparard med tabletter. Du tittar på dom "är det här den ende vägen till det rätte?". Blir ni aldrig trötta på att såra och göra illa folk? Blir ni aldrig trött på alla människors meningslösa ord som flyger ut ur deras munnar, ord du inte vill höra? Blir du aldrig trött när du ser på nyheterna om hur världen går under? Blir du aldrig trött på minnen som cirklar runt i huvudet? Blir du inte trött på dina impulser? Blir du inte trött på ord, känslor och tankar? Har du aldrig blivit trött på den hjälpen du skulle fått men aldrig kom? Blir du inte trött, på dom såkallade svikare? Blir du aldrig trött på att du inte får det du vill ha? Trött på din ensamhet? När du sitter där med tabletterna, du skakar och hjärtat är i högvarv. Tankar krigar, mörker och ljus. Det är bara, du, tabletterna och minnen. Men innerst inne vet du "Jag kommer inte kunna dö av tabletterna". Men tillslut när du har fått nog på krig så tar du liten hög i taget av tabletterna och sväljer dom med vatten. Men Ångesten stiger snabbt upp, vad har jag gjort? Bryter ihop, onödiga tårar rinner ner för ansiktet, olagligt. Vad ska man göra vad skulle du ha gjort? Ringer akuten,112 och hör en tants röst som jag visst redan hon svara att hon inte skulle ta mig seriöst. Jag försökte låta så stabil som möjligt (kanske därför hon inte tog mig seriöst? Om man är satbil på utsidan är man tydligen stabil på insidan). Jag springer upp och väcker pappa, jag känner att en av tabletterna som värkar snabbt börja ta i. Han pratar med den ilskna tanten och hon skicka en ambulans. Medans jag vänta på ambulansen, satt jag på golvet med Nellie, jag krama henne. Hon satt lugnt där. Hon slicka mig lite försiktigt på ansiktet och jag kände att hon bryr sig om mig. Det gav mig vilja till att kämpa, vilja till att inte fly. Hur kan hon vara så lugn men medans jag är som en tickande bomb. Varför flyr hon inte, som dom flesta har gjort? Ambulansen kommer, utan serenerna igång.
När jag reser mig upp så känner jag hur hela världen skaka men jag lyckades ta mig helt själv till ambulansen. När vi var framme skulle jag kliva ur den och byta till en annan säng att ligga på. MEn jag hade kramper över hela kroppen så dom fick så lyfta över mig till den andra sängen(liggseln kanske det heter? skit samma jag skriver säng). Jag skaka, mina händer rykte. Jag fick drika kol, jag vägrar magpumpning. Det har jag gjort alla gånger så det blir dricka kol istället. Jag kommer inte ihåg hur mycket kol jag drack men det måste ha vart mycket. Dom körde in mig till ett rum och jag låg där i sängen, hade kramper över hela kroppen, smärtor i magen, illa mående, yrsel. Folk kom in och gick ut. Jag såg dom och prata med dom, dom fråga jag svara. JAg försökte dricka saft men jag kunde inte hålla i glaset. så dom fick fixa ett sugrör så dom fick sitta och hålla i glaset medans jag drack. Så fick jag ha det dom närmaste 15 timmarna. Det värsta var när jag skulle på toa.
Det var ett rent helvete. Sen när jag mår bättre, kan gå men väldigt vingligt skickar dom mig till bup akuten i uppsala med en taxi. Där fick jag sitta prata, frågor, svara, nej, ja., vänta, frågor, svara. Och jag slapp bli inlagd. Jag är bra på att manipulera. Jag behöver inte ta min medicin på några dagar.
Om ni undrar varför texten kan vara skrivet lite konstigt är det för att jag fortfarande är yr och ser lite suddigt. Men jag är hemma, jag har min säng, jag är nära älskling och jag har Nellie.
Jag vill inte skriva ner allt som hände efter som att vissa grejer klassar jag för personliga för att skriva. Men jag är en väldigt öppen person.


Imorgon ska jag träffa läkare, min läkare. Han är bra och snäll. Han kan nästa se min värld jag lever i.

Det blev ingen klippning efter som att allt blev som det blev.

Men jag är lite glad att jag sitter här, kan skriva ner vad jag känner.

Jag ska kanske få kycklingsallad från picasso.

Nu medans livet funkar för mig tänker jag försöka att leva. Reda ut saker, fylla i papper, äta och sen sova.

NU har jag ångest, mitt hår, min kropp min framtid. Jag har inget kvar snart.
Ska till frisören på måndag och blecka bort det rosa och ska eventuelt byta hårfärg helt och hållet. Ska googla runt lite på olika frisyrer och ska försöka sätta ihop något fint. Jag tror jag vill ha rött i mitt hår. Men vi får se.
Jag ska ringa till bup imorgon, jag måste få hjälp med mitt ätande nu! Jag klarar inte det. Jag vet att det finns folk som har det värre, och jag vill inte bli en av dom så jag måste få hjälp nu. Om jag ska leva måste jag ha kontroll över ätandet. Jag vill kontrolera maten, den ska inte få kontrolera mig.
Jag har inget att skriva om förutom mina känslor, jag vill skriva om vad jag gör på dagarna. Men jag gör inget. Inget som är värt att skriva ner. Nej nu ska jag börja googla och se vart det leder mig, kan kanske ladda upp några bilder på hårfärger jag vill ha. Jag vill ha blandning mellan galet och normalt.

Jag förstår inte hur vuxenpsyk kan låte det gå så långt. Alla går att behandla. Varför har dom inte tagit in henne på behndlingshem och låta dom där hålla koll på maten och ge henne medicinering. Inte låta henne gå på toa en timme efter hon ätit. Varför gör dom inget???
Jag hoppas att hon har fått hjälp nu.


Just nu är jag arg, jag är arg på att jagslösar bort mitt liv på wow. Jag vill ju dansa, varför gör jag inte det då? Inget stoppar mig. Jag måsteta tag i livet. jag måste leva, jag måste hitta meningar och ljus, jag måste börja orka.
Jag vill göra laserfettsugning. Jag ska försöka få tag på min läkare och prata med honom om det via tel, jag tror det är lättare. JAG ska bli smal. Om jag inte får göra laserfettsugning tänker jag sluta äta och ruttna bort.

Jag måste sova men jag vet inte hur jagska kunna göra det,jagsov till klockan 17 idag. Sterosolid lär knappast räcka och jag kan inte få tag på imovane eller menatoline. Om jag blandar dom tre kan jag nog sova. Jag behöver rätt dygnsryttm för att kunna orka träna.

Jag ska träffa min kontaktpersonsen men jagvet inte när, jag vill be honom om hjälp att börja på någon sport.
jag kan vara stolt över mig själv i alla fall, jag har inte ätit godis idag!

Vad är det för fel på dom? Vi ska fastställa en diagnos så att du kan få rätt medicinering och behandling sa han att vi skulle göra till nästa möte. Men det blev inte så. Vänta två veckor till. UTREDNINGAR ÖVERALLT! papper,  papper, papper, ord, ord. Jag är så jävla trötta på barnpsyk. Knuffar undan mig, ger mig mediciner, knuffar undan mig, mer midiciner, mer problem, knuffar undan mig, mediciner. Jag vill leva utan medicin. Jag vill leva på mig SJÄLV. Bara jag hade den kroppen jag hade skulle jag kunna leva ned mindre ångest och då skulle det bli lättare att kontrollera mina psykiska problem. Jag är så feg som inte vågar fråga om laserfettsugning. Men jag ska fråga om han kan ringa upp mig, jag vågar säkert ta det på telefon, men jag fattar inte varför jag ska ta det med doktorn först. Man träffar ju en doktor dör och jag har hittat ett bra ställe där dom gör laserfettsugning på barn över 16 år. Jag vill vara fin till nästa sommar. Jag vill ha på mig fina vinter jackor. Jag vill titta i spegeln utan att må dåligt.

Inte nog med doktorer som gör fel, pappa rotar runt i mitt rum och hittarmassa tabletter som jag jömnt undan för ca ett år sen, varför skulle jag ta dom om jag endå vet att jag inte kommer dö av dom!?! Man kan inte dö av överdos av mina tabletter. Om man ska begå självmord ska man blanda benzo mediciner, anti depp och alokohol. Då är det en ganska stor risk att man dör efter som att alla dom förstäker varandra. Men varför ska jag dö när jag vill skaffa mig ett liv, man kan säga att jag just nu är död efter som att jag inter ser nått med livet. Men jag vill ändra på det. Därför kämpar jag, jag tar emot hjälp från bup, familjens hus, läkare och skolan. Men när ska jag få rätt behandling?

Jag vill kasta bort alla problem och dränka dom i vattnet och aldrig låta dom komma tillbaka. Vatten är rent och förstör smuts.

Just nu så vill jag bara flyga undan. Jag vill inte ha något längre. Inget intresserar mig.
Jag känner bortglömd, men mest som en svikare. Jag har ingen kontakt med omvärlden. Jag lever ett teckniskt liv. Jag vill ha ett levande liv.

Fy mitt hår blev inte bra så ska bleka tillbaka det sen. Bajs på det.





Läste: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7888566.ab
Hur fan kan man göra så mot folk? Ush mår så illa av när jag läser sådant.

Är hemma hos älskling, han duschar och är agressiv (som vanligt) <3. Han är på lvl 80 nu på wow medans jag är strax på 44. Försöker attspela det för hans skull. Hoppas han är stolt!