Wolfiiies

Yeah, blev lite slarvig med navel piercingen. Så kroppen stötte ut den. Det blev ett tunt litet lager somhöll fast den så jag ryckte bort den. Så var noga med eran navel piercing, speciellt när ni tar den hemma. Ska väl ta en ny sen när denna har läkt. Jag ska fan ha en piercing där. Funderar på att gå till ett proffs... Med andra ord, mig själv eller någon av mina vänner. Ska köpa en bättre läkstav också tills dess.

Precis så säger jag till mig varje gång jag äter kakor, choklad mm. Sånt som innehåller mycket kalorier och fett. Jag förstår inte hur jag kan trycka i mig tre stycken coop chokladkakor. Jag mådde inte ens illa och min enda tanke var, mer choklad. Jag förstår inte hur jag kunde tappa behärskningen den dagen. Men nu börjar jag få kontroll igen. Hoppas att jag slipper såna här återfall igen.

Igår visa jag all kärlek jag kunde för ängel. Förlåt om jag inte räckte till. Men jag och min familj gjorde det vi kunde.

Hur mår jag egentligen? Jag mår dåligt. Känns som att mitt liv rasar för min vikt har stannat. Känns som hela jag kommer bli en ända stor klump. Äcklig klump. Det kryper i hela kroppen och jag hör mina tankat säga samma sak. Hur länge ska jag klara detta? Vet inte hur många gånger jag har ställt den frågan till mig. Jag vet att jag är den ända som kan svara på den. Men jag tror jag får svar när min gräns krossas helt totalt och för många verkligheter kommer in i mitt liv. Så många gånger jag försökt att begå självmord, det visar nog hur ofta min gräns har krossas men kanske tillslut så går inte gränsen att laga.
Jag har börjat med equasym depot och ska lägga till ritalin när den håller på att gå ur kroppen. Skulle vilja ha nyckeln till kassaskåpet där dom har alla mediciner. Ja min familj har låst in alla mediciner för att jag inte ska få tag på dom. Vill titta vilka jag har kvar.
Jävla stesolid och stilnoct, måste ha lyckats ganska bra för att börja få ett starkt sug efter dom. Men det suget klarar jag av men det gör det svårare för mig att tänka på det jag vill tänka på. Ska snart träffa läkaren igen, hoppas jag får nått jag somnar av så jag slipper vara vaken med ångest och ha konstig dygnsrytm.

Saknar Nellie så sjukt mycket, även fast jag såg henne sist idag så saknar jag henne i alla fall. Hon är den ultimata tryggheten. Älskar henne.

Missa tandläkaren för 5 gången nu så måste betala ca 500 kr nästa gång jag ska dit. Men fick en tid imorgon klockan 14.10.

Så fort jag flyttar hemifrån ska jag skaffa en katt. En söt underbar katt. En som är skonsam mot dom som är allergiska. Jag måste ha en katt. En mjuk och mysig katt, den ska gå bra ihop med Nellie, efter som att jag komemr få ta henne efter jag flyttat. Det är min hund och hon är skriven på mitt namn och jag betala det mesta, hon kosta 5000 kr och jag betala 3500 kr och pappa och katrin resten.
Om jag ska vara med älskling nästa vecka ska Nellie få vara med här, minst tre dagar. Eller kanske över helgen... Kanske kan ta med henne hit på fredag tills söndag. Ska höra med älskling. Saknar Nellie. Min lilla stjärna.

Jag längtar tills nästa balett lektion. Min balett lektion håller på I ca 60 min, orkar inte så mycket. Det är 30 minuters uppvärmning tex värma upp fötterna med att stå på tå och lyfta upp benen och jogga och jobba på positionerna. sen jobbar vi mer med riktig balett. Blev jobbigt på slutet efter som att jag glömt att dricka under dagen, men ska se till att på nästa lektion ska jag dricka vatten

Ska ladda upp bilder på mitt hår. Blev ingen mer blekning. Färga löshår i samma färg så ska ha det såhär ett tag nu. Undrar hur länge den här färgen varar.

Jag ger snart upp med skolan. Hade möte ensam med en lärare och hon börja prata om djupa saker så efter måde jag skit ville bara hem, jag kunde åkt hem sluar 12 men ska vara hos älskling hela veckan så då får jag gå till 13. En tmme mer i skolan är mycket.

Jag ska bli blond. Bleka isag. Poff håret dött. Jag älskar min pundar mössa. Ska till västerås snart med Ängel. Shopa. Har massa pengar tydligen. Ska köpa antingen en blekning eller så en mörkbrun och färga mitt hår mörkt och löshår som är ganska ljust men passar inte in i mitt hår. Jag är beronende av löshår. annars får jag ta mig till stockholm. Eller chansa och köpa från hemsidan. Vi får se...

Det gick awesome på baletten igår. OCh var på gym innan med maria. Bestämde att vi ska försöka träna på tisdagar och torsdagar. Samma dagar som jag har svenska. Det börjar gå åt rätt hål igen som jag har skrivit några gånger känns det som... Hoppas det inte vänder.
Om mitt hår skulle helt falla avhar jag i alla fall en peruk.  

09.00 - 10.10 rödavillan (ett kanske)
10.30 - 12.00 klippning.
12.00 - ? gym
15.30 - balett

??.?? - ängel??

Jag vet inte hur allt ser ut. Allt snurrar. Jag har haft en riktig lektion idag, svenska. Gjorde nästan klart en uppgift av 4 stycken, sen har jag G i svenska. Om jag ska komma någonstans så känner jag just nu att skolan är ganska viktig. Jag måste också lära mig att vara hemma utan att vara destruktiv mot mig själv. Det är så mycket att jobba med. och nu börjar massa annat skit tas upp igen, eller med andra ord bli värre.
Men en sak tror jag bli bra, det blir baletten som börjar på fredag för mig. Jag tror att dans kommer ge mig en öppning till frihet. Om det hjälper mig så är det värt att satsa pengar på det. det kommer gå åt mycket, tror nästan hela studiebidraget plus pengar jag får från Finland. Jag hoppas jag gör rätt. Fast jag ska även börja på gym med Maria snart, det peppar mig. Hoppas att inget kommer i vägen.
Det ända som kan gå snett är om någon lämnar mig eller om all ork bara faller eller tron på livet lämna mig.

Det gör ont att bara se

Jag orkar seriöst inte med det här. Vill bara droga sönder mig. Men jag kan inte få min vilja igenom. Jag önsla jag kunde skriva allt på min blogg, men jag får inte. Det går inte. Jag vill bara skriva, skriva, skriva.

Jag hatar mitt hem men jag älskar mitt rum. men dom går runt och rotar i mitt rum, efter tabletter eller rakblad. men jag vågar inte säga nått, vet inte vad som stoppar mig. Men jag har inte sånt. Jag vill sluta tänka på andra, bara tänka på mig själv men mitt liv skulle aldrig funka då, eller kanske,jag kanske borde prova. Välja bort allt. Bara för ett tag. I en vecka. Måste tänka. Ignorera allt runt mig. Bara vara ensam. Men egentligen vill jag inte det.

Vart ska jag ta vägen när ingen verklighet duger?

Min vikt sitter fast, Den ligger på 64 kg. Börjar snart skära loss kött från mig så att jag ska bli smalare, forma min egna kropp. Lika tjock, lika rund och inga kläder passar mig. Ser tjock ut i allt. Orkar fan inte mer. Varför ska det vara så svårt att få den kropp jag vill ha. Blir väl att gå och lägga sig tidigt så jag sover bort hungern men jag kommer bara vakna och gå upp och köra igenom min jävla ritual. Först kylskåpet, frysen, skafferi nummer 1, skafferi nummer två, lådorna under spisen. Och går igenom samma runda tills jag hittar nått och hettsa i mig. Sen tar jag mig min tur till toan och spyr ut ångest. Vågar inte gå till tandläkaren. Vill inte att dom ska se mina tänder. Jag hatar det här, jag hatar nätter. Jag hatar mat, jag hatar altt fett som finns i min kropp. Jag önska att jag kunde uttrycka all min ilska, sorg och hat på något sätt. Men det finns inget. Jag försöker. Jag önska att jag kunde slå sönder hela mitt rum. Alla minnen från skolan. Allt, alla minnen och börja om på nytt få en bra början och slut. Jag får inte ta stesolid för min älskling.
Jag har börjat träna hårt på min balett sen jag fick mina skor. Jag ser framsteg och folk runt mig gör det. Men det börjar tappa mening. Jag älskar balett och jag vill inte ge upp, men mening, vart tog den vägen, vart tog orken vägen? Vad är det som tar min ork? Jag vill orka leva, jag vill orka göra mina intressen. Köpte ett nytt ritblock. Har ritat två, tre bilder i den. Ta modell bilder, hur ska jag kunna göra det med de självförtroende jag har nu?
Alla jävla mardrömmar som hälsar på. Hatar dom. Det hade vart lugnt ett bra tag från dom men nu kommer dom tillbaka.
Önska att jag bara kunde ta massor av sömn piller och springa ut i skogen och lägga mig ner i djup snö och somna in och frysa till döds.

Fan vad hungrig jag är.

Slutade med equasym depot, jävla skit medicin. Hoppas på concerta till nästa läkarmöte. Kan jag inte få börja på terapi som hjälper mig att slappna av? Sluta att ha fobi för min vikt och mig själv. Lära mig attsova, läramig ett liv utan mediciner.

Äntligen tog jag tag i det.Jag ringde musik och dans skolan. Det gick bra. Fick prata in i telefonsvarare men skrev upp vad jag skulle säga. Lät som jagläste ur en bok. Men en tant ringde uppoch jag fick nummret till balett lärares nummer och jag ringde och prata med henne och jag fråga om privat lektioner och sen hoppa in i en grupp. HOn skulle prata med min pappa om det. Jag hoppas det går bra.
Jag får min chans att bli en ballerina. En till sak att leva för. Jag hoppas att jag klarar av det bara. Det är tufft att träna balett. Men jag hoppas att jag klarar det.

Vill bara trycka i mig stess. Vill att ångesten ska försvinna, men vad fan. Tablett jäveln hjälper inte. Och jag har lovat älskling inga mer stess. Jag bryr mig inte hur många jag måste ta för att ångesten ska försvinna och jag vetinte hur många tabletter jag måste blanda för att det ska funka. Men jag får inte, jag får bara njuta av tanken och försöka att fly från ångesten. Jag vill bara att helvetet ska försvinna och låta mig gå fri. Låta alla tankar runt min kropp försvinna, låta alla tankar om det jag inte får skriva försvinna. Alla tankar om döden borde dö. Jag förtjänar att vara fri. Jag kämpar. Jag går på alla jävla möten. Jag försöker, när ska det bli bra? HUR LÅNG TID? när ska jag bli fri från ensamheten.
När ska jag hitta någon som kan förstå min själ? Någon som kan förstå det jag menar. Någon som kan förstå mig? Jag är ensam i mitt mörker. När ska tankarna kunna stå stilla så jag kan få tänka klart? Mina tankar förstör mitt liv.

Jag längtar efter en famn jag aldrig kommer hamna i, aldrig känna hennes trygghet. Jag vill till mina farmors famn, jag vill ha hennes trygghet.

Första dagen i skolan var en katastrof. Jag hade mensvärk + urinvägsinfektion. Så allting vändes upp och ner men jag försökte göra det bästa av situationen, att bara vara. Hade möta med min kontaktperson och med Annika från rödavillan.  Jag satt där i fotlöjen fylld med smärta från alla olika håll. Hade svårt att lyssna men det jag kommer ihåg var att jag skulle träffa en lärare på IV och skulle prata om hur viska göra med min svenska. Jag ska leta fram massa papper som jag ska visa till skolan så dom vet vad jag har kvar att göra. Om jag måste göra om allt så faller jag ihop. Göra om allt jag gjort i bild, göra om allt jag gjort i svenska? Om dom säger så vet jag inte hur dom tänker. Jag kämpade för fan för att saker gjorda i skolan. Jag gjorde aldrig mitt bästa för det fanns ingen ork. Men jag tänker inte göra om något. Blir trött av att bara tänka på skolan och livets alla ansvar. Jag orkar inte och det finns inte så mycket vilja kvar till skolan. Ansvar kommer jag aldrig att kunna ta, kan inte ens tvätta mina kläder, tvätta mig, hålla rummet rent, hjälpa till hemma. Såna enkla saker är så svåra för mig. Det värsta av allt är att jag inte ens har någon ork till att gå ut med Nellie. Min lilla ängla hund.Men det är inte bara orken som hindrar mig nu, det är isen, den livsfarliga isen. Jag vill inte ens gå på den, vill knappt se den.

Jag kom på att det är mitt fel att min familj ligger denna situation. Om jag aldrig hade mått dåligt då skulle jag kunna ta mer ansvar och det skulle underlätta för pappa. Det skulle bli mer kontroll i huset. Då skulle vi slippa dra in hela bup, läkare, behandlare, familje team, familjenshus, SOC. Om jag hade mått bätrre skulle jag kanske aldrig släppt taget på många av dom runt mig.

Jag hoppas att jag får ett jobb inom pappas företag. Vill börja skriva hans rapporter så underlättar det kanske lite för han. Ska bara utbilda mig, men jag vet inte vart jag ska börja.
Jag älskar min pappa. Han är min pappa, jag kommer från han. Min mamma är död och jag har inga "riktiga syskon", bara två halv. Men jag har min pappa. Han är underbar. Jag önska jag kunde visa mer. Jag önska att jag kunde gett han en underbar ungdom med mig. Men mitt psyke förstörde allt. Jag är stolt över min pappa.

Ska till "skolan" snart. Känns inte bra men ända bra, mina känslor är kluvna. En av det värsta sakerna med "skolan" är vägen dit som är fylld med is, hal is. Hoppas jag inte ramlar och bryter nått. Vill verkligen inte ut.

Premenstruell dysforisk störning, PMDS, (eng. Pre-Menstrual Dysphoric Disorder, PMDD), är en form av allvarligt premenstruellt syndrom som enbart inkluderar psykiska symptom, antingen kombinerat med PMS eller fristående och som kan uppträda under menstruationscykeln hos kvinnor. Den kan vara mycket handikappande för de drabbade som upplever en allvarligt sänkt livskvalitet. Syndromet har varit medicinskt dokumenterat sedan 1920-talet.

Cirka 3-5 % av alla kvinnor i fertil ålder beräknas vara drabbade. Nära hälften av dessa har en annan kvinnlig anhörig som också är drabbad. Orsaken till PMDS är okänd, men det kan vara överkänslighet mot vissa hormoner som är orsaken. Symptomen inträder ofta i övre tonåren för att sedan följa upp i vuxen ålder.

Det händer att kvinnor med svår PMDS feldiagnosticeras som deprimerade eller manodepressiva när det i själva verket rör sig om behandlingskrävande PMDS.


* Depression, nedstämdhet
* Oro, ångest
* Svårt att se framtiden som positiv
* Exremt sug efter mat, särskilt söta eller salta livsmedel
* Irritation
* Plötslig ilska, ökad konflik med omgivning
* Aggressivitet
* Svårt att umgås med andra människor
* Intresseförlust
* Gråtattacker
* Känslor av att vara värdelös
* Sömnstörningar
* Trötthetskänsla/energilöshet
* Feber, Kraftiga Vallningar
* Koncentrationssvårigheter
* Överkänslighet när/om utsatt för kritik eller avvisning


Jag tror att jag bara har vanlig pms.

Premenstruellt syndrom, PMS, är ett samlingsbegrepp för olika typer av fysiska och/eller psykiska besvär under förstadiet till menstruationen och som i vissa fall kan utgöra ett handikapp. PMS-besvären är mest uttalade 3 – 10 dagar före mens men många kvinnor kan även ha uttalade besvär vid ägglossning. Det är ofta de psykiska symptomen som dominerar vid PMS. Stämningsläget förändras i riktning mot nedstämdhet och kvinnan blir känslomässigt instabil. Det gäller allt mellan "att känna sig olycklig" (vara dysforisk) till verklig depression. Däremellan ligger tendens att bli irriterad, intolerant, orolig, grälsjuk och aggressiv. Vissa kvinnor kan även uppleva olika typer av smärta. Bland annat eftersom kroppen behåller mer vätska dagarna innan mens och orsakar allmän viktökning och svullen mage. Många kvinnor får även ömmande bröst, ryggont, migrän eller känner sig allmänt illamående. Vid dessa perioder kan en del kvinnor bli sugna på choklad.

Vad ska jag ta mig till? Mitt huvud går i två delar och jag kan inte fånga upp mina tankar. Tankar är som böcker. Enligt mig. Man måste konstentera sig för att leva in sig i boken. Man måste konsentrera sig för att tänka klart.
Jag vet inte längre. Jag är så arg på allt. Jag är arg på min mamma, hon lämna mig. Jag är arg på mina vänner, dom lämna mig. Jag är nästan helt ensam. Jag har bara små ljus. Jag är ledsen över migg liv. Jag vill inte finnas jag orkar inte. Jag gör allt i min makt för att låta rakbladen vara. Jag vill inte få återfall och göra så många besvikna. Men det kanske är värt det. Jag vet inte. Jag vet inte vad som får mig att må bra längre, jag är så kluven. Vad fan ska jag ta mig till med migg liv? Hur ser min framtid ut egentligen? Jag ser inget. Jag kan inte tänka framåt. Jag vill bara hitta trygghet. En trygghet som går in själen och håller sig kvar. Den fdår inte försvinna. Det är inte värt om man måste kämpa efter trygghet varje dag.
Jag vet inte vad mitt liv går ut på egentligen. Vad lever jag för egentligen? Jag har ingen framtid och hur ska jag kunna leva om jag inte har någon framtid?
Jag önska att jag aldrig hade blivit född, för då skulle jag slippa all smärta. Jag vill iväg. Jag vill sova, det funka så bra förr men nu de två senaste gångerna har jag drömt de hemskaste drömmarna på länge, inte blod, dom är psykiska. Så jag kan inte fly via drömma. Jag orkar inte kämpa längre.

Mitt hjärta slits i delar, jag vill dö. Det vill jag verkligen. Ordet död har fastnat i mitt huvud. Är hos ängel och drunknar i alla tankar, ångesten sveper runt mig och trycker. Det gör så ont. När pappa skulle hämta ut stesolid så fick han bara 2 mg. Jag ska egentligen ta 5 mg. Så jag tog fyra stycken 2 mg. Jag vänta ett tag men ångesten blev så illa så jag fick höra med pappa om han kunde komma och hämta mig. Men han drack förmycket igår så han kunde inte. Jag vill inte vara med ängel när jag mår så här, jag vill inte att hon ska se mig dö sakta.
Jag blir så irriterad på alla klockor och tiden som tickar runt mig. Jag vill vara ung. Jag vill inte att sekunderna, minuter, timmar ska gå utan att jag hänger med. Jag vill göra så mycket. Men så fort jag får chansen så faller orken. Varför ska man ens födas om man senare i framtiden inte vill leva. Jag tror inte på gund. Men om han skulle finnas, varför skapa han då mig. vad gör jag egentligen för nytta? Titta på mig, vad är jag egentligen, ett strimlat monster med förstörd insida. Skapa gud mig för att plåga om världen? Jag vill inte leva.
Psykiatrin leker med mig. Jag är deras docka känns det som. Vad fan är det för fel på dom? Jag orkar inte. Diagnoser hit och dit. Dom byter diagnoser. Melakoni, adhd, bipolär mixed, ätstörning UNS/bulimia och insomnia. Har jag just nu, vad är det mer för fel på mig? Och alla jävla mediciner. Jag kan ta 20 mg stesolid utan att känna något.
Om jag ska vara helt ärlig, så vill jag bara få tag i en rakhyvel och plocka sönder den och skära sönder mig. Jag orkar inte bry mig om alla runt mig, Man måste få tänka på sig själv, eller hur?
Jag skapades inte till livet. Jag hatar livet. Men mest av allt hatar jag mig själv.
JAG ORKAR INTE
JAG VILL INTE LEVA

Har jag någonsin verkligen varit lycklig?

var jag lycklig där? NEJ


Lycklig? nej


Nej


Inte lycklig


Inte lycklig.


Hur länge ska jag vänta?

Mina balettskor har kommit och dom passa perfect efter jag hade klippt lite i dom. Dom är inte så sköna men jag blev mer intresserad av balett efter dom kom. Älskar skorna även fast det blev fel. Ska beställa två saker till från hemsidan eller så ska jag dra mig till Stockholm. Men är så rädd för tågen.

Jag har slutat med min Equasym Depot. När den går ut ur kroppen så faller allt. Ska nog prova ta den idag om jag mår dåligt när den gåt ut ur kroppen så slutar jag. Jag vill inte må mer dåligt.

Nyårslöften

1. Gå ner i innan sommaren så jag kan njuta av sommaren.
2. Våga visa mer känslor.
3. Sluta ljuga om hur jag mår.
4. Skaffa en egen våg.
5. Börja på balett.
6. Skaffa balett skar.
7. Lära känna mig själv och komma tillbaka till verkligheten.
8. Hitta mitt F.E.A.R 2 eller köpa nytt eller köpa F.E.A.R 3.
9. Få långt hår.
10. Lyckas med skolan.