Wolfiiies

Hur långt ska man behöva gå? Ni som har följt min blogg kanske har märkt hur läkaren skjuter upp allting. Jag har en annan blogg fast på engelska som jag har skrivit längre tillbaka om det här. Men den vill jag inte säga efter som att min engelska är lite rolig.
Men jag kom och tänka på en sak nu, jag kämpar så jävla hårt med att få hjälp. Men när jag får hjälp, hur ska jag då orka kämpa för den när jag har kämpat slut all min energi. Jag har ju redan provat en massa vanlig samtals kontakt, SPBT, KBT, DBT och vi håller på med någon hemma behandling just nu som ska hjälpa våran skadade familj. Jag vet att det finns mycket mer, men dom sakerna jag har provat tog så mycket energi från mig. Jag kom på att jag har vart hos ätstörningsenheten i Uppsala. Det var inte bra där. Inget passar mitt psyke. Jo jag vet att jag måste kämpa. Men jag har kämpat, jag gav DBT ett år på sig att försöka hjälpa mig, jag gav samtals kontakt flera månader på sig, KBT samma sak. Fast ätis i Uppsala bara en gång men jag gilla inte personalen. SPBT gav jag tre månader,med andra ord, jag slutförde behandlingen. Jag har provat så mycket. Jag kan inte säga att det inte har hjälpt, jag kanske skrev det. Men det har hjälpt lite. Men det som har hjälpt mig mest är dom runt mig, jag pekar inte ut personer. Men det är tack vare dom jag sluta skära mig, fast det är ju meningen att jag ska sluta för min skull inte eran. Det är väl det jag har kommit längst med. Men mitt månde, mitt psyke min själ är fortfarande lika skadad även fast jag inte skär mig.
Men jag ska kämpa så hårt jag kan och så lång jag orkar. Jag ser ingen framtid, men bara för det betyder det inte att jag ska sluta kämpa.