Wolfiiies

She's back where she started,
Back where she's been,
Staring out her window,

Har ni någon gång suttit i eran säng, spridit minnen i hela sängen. Men i en liten platts sparard med tabletter. Du tittar på dom "är det här den ende vägen till det rätte?". Blir ni aldrig trötta på att såra och göra illa folk? Blir ni aldrig trött på alla människors meningslösa ord som flyger ut ur deras munnar, ord du inte vill höra? Blir du aldrig trött när du ser på nyheterna om hur världen går under? Blir du aldrig trött på minnen som cirklar runt i huvudet? Blir du inte trött på dina impulser? Blir du inte trött på ord, känslor och tankar? Har du aldrig blivit trött på den hjälpen du skulle fått men aldrig kom? Blir du inte trött, på dom såkallade svikare? Blir du aldrig trött på att du inte får det du vill ha? Trött på din ensamhet? När du sitter där med tabletterna, du skakar och hjärtat är i högvarv. Tankar krigar, mörker och ljus. Det är bara, du, tabletterna och minnen. Men innerst inne vet du "Jag kommer inte kunna dö av tabletterna". Men tillslut när du har fått nog på krig så tar du liten hög i taget av tabletterna och sväljer dom med vatten. Men Ångesten stiger snabbt upp, vad har jag gjort? Bryter ihop, onödiga tårar rinner ner för ansiktet, olagligt. Vad ska man göra vad skulle du ha gjort? Ringer akuten,112 och hör en tants röst som jag visst redan hon svara att hon inte skulle ta mig seriöst. Jag försökte låta så stabil som möjligt (kanske därför hon inte tog mig seriöst? Om man är satbil på utsidan är man tydligen stabil på insidan). Jag springer upp och väcker pappa, jag känner att en av tabletterna som värkar snabbt börja ta i. Han pratar med den ilskna tanten och hon skicka en ambulans. Medans jag vänta på ambulansen, satt jag på golvet med Nellie, jag krama henne. Hon satt lugnt där. Hon slicka mig lite försiktigt på ansiktet och jag kände att hon bryr sig om mig. Det gav mig vilja till att kämpa, vilja till att inte fly. Hur kan hon vara så lugn men medans jag är som en tickande bomb. Varför flyr hon inte, som dom flesta har gjort? Ambulansen kommer, utan serenerna igång.
När jag reser mig upp så känner jag hur hela världen skaka men jag lyckades ta mig helt själv till ambulansen. När vi var framme skulle jag kliva ur den och byta till en annan säng att ligga på. MEn jag hade kramper över hela kroppen så dom fick så lyfta över mig till den andra sängen(liggseln kanske det heter? skit samma jag skriver säng). Jag skaka, mina händer rykte. Jag fick drika kol, jag vägrar magpumpning. Det har jag gjort alla gånger så det blir dricka kol istället. Jag kommer inte ihåg hur mycket kol jag drack men det måste ha vart mycket. Dom körde in mig till ett rum och jag låg där i sängen, hade kramper över hela kroppen, smärtor i magen, illa mående, yrsel. Folk kom in och gick ut. Jag såg dom och prata med dom, dom fråga jag svara. JAg försökte dricka saft men jag kunde inte hålla i glaset. så dom fick fixa ett sugrör så dom fick sitta och hålla i glaset medans jag drack. Så fick jag ha det dom närmaste 15 timmarna. Det värsta var när jag skulle på toa.
Det var ett rent helvete. Sen när jag mår bättre, kan gå men väldigt vingligt skickar dom mig till bup akuten i uppsala med en taxi. Där fick jag sitta prata, frågor, svara, nej, ja., vänta, frågor, svara. Och jag slapp bli inlagd. Jag är bra på att manipulera. Jag behöver inte ta min medicin på några dagar.
Om ni undrar varför texten kan vara skrivet lite konstigt är det för att jag fortfarande är yr och ser lite suddigt. Men jag är hemma, jag har min säng, jag är nära älskling och jag har Nellie.
Jag vill inte skriva ner allt som hände efter som att vissa grejer klassar jag för personliga för att skriva. Men jag är en väldigt öppen person.


Imorgon ska jag träffa läkare, min läkare. Han är bra och snäll. Han kan nästa se min värld jag lever i.

Det blev ingen klippning efter som att allt blev som det blev.

Men jag är lite glad att jag sitter här, kan skriva ner vad jag känner.

Jag ska kanske få kycklingsallad från picasso.

Nu medans livet funkar för mig tänker jag försöka att leva. Reda ut saker, fylla i papper, äta och sen sova.