Wolfiiies

Vad ska jag ta mig till? Mitt huvud går i två delar och jag kan inte fånga upp mina tankar. Tankar är som böcker. Enligt mig. Man måste konstentera sig för att leva in sig i boken. Man måste konsentrera sig för att tänka klart.
Jag vet inte längre. Jag är så arg på allt. Jag är arg på min mamma, hon lämna mig. Jag är arg på mina vänner, dom lämna mig. Jag är nästan helt ensam. Jag har bara små ljus. Jag är ledsen över migg liv. Jag vill inte finnas jag orkar inte. Jag gör allt i min makt för att låta rakbladen vara. Jag vill inte få återfall och göra så många besvikna. Men det kanske är värt det. Jag vet inte. Jag vet inte vad som får mig att må bra längre, jag är så kluven. Vad fan ska jag ta mig till med migg liv? Hur ser min framtid ut egentligen? Jag ser inget. Jag kan inte tänka framåt. Jag vill bara hitta trygghet. En trygghet som går in själen och håller sig kvar. Den fdår inte försvinna. Det är inte värt om man måste kämpa efter trygghet varje dag.
Jag vet inte vad mitt liv går ut på egentligen. Vad lever jag för egentligen? Jag har ingen framtid och hur ska jag kunna leva om jag inte har någon framtid?
Jag önska att jag aldrig hade blivit född, för då skulle jag slippa all smärta. Jag vill iväg. Jag vill sova, det funka så bra förr men nu de två senaste gångerna har jag drömt de hemskaste drömmarna på länge, inte blod, dom är psykiska. Så jag kan inte fly via drömma. Jag orkar inte kämpa längre.