Wolfiiies

If at first you don't suceed, try again. You're only a failure if you give up.

Endless

Mitt hjärta slits i delar, jag vill dö. Det vill jag verkligen. Ordet död har fastnat i mitt huvud. Är hos ängel och drunknar i alla tankar, ångesten sveper runt mig och trycker. Det gör så ont. När pappa skulle hämta ut stesolid så fick han bara 2 mg. Jag ska egentligen ta 5 mg. Så jag tog fyra stycken 2 mg. Jag vänta ett tag men ångesten blev så illa så jag fick höra med pappa om han kunde komma och hämta mig. Men han drack förmycket igår så han kunde inte. Jag vill inte vara med ängel när jag mår så här, jag vill inte att hon ska se mig dö sakta.
Jag blir så irriterad på alla klockor och tiden som tickar runt mig. Jag vill vara ung. Jag vill inte att sekunderna, minuter, timmar ska gå utan att jag hänger med. Jag vill göra så mycket. Men så fort jag får chansen så faller orken. Varför ska man ens födas om man senare i framtiden inte vill leva. Jag tror inte på gund. Men om han skulle finnas, varför skapa han då mig. vad gör jag egentligen för nytta? Titta på mig, vad är jag egentligen, ett strimlat monster med förstörd insida. Skapa gud mig för att plåga om världen? Jag vill inte leva.
Psykiatrin leker med mig. Jag är deras docka känns det som. Vad fan är det för fel på dom? Jag orkar inte. Diagnoser hit och dit. Dom byter diagnoser. Melakoni, adhd, bipolär mixed, ätstörning UNS/bulimia och insomnia. Har jag just nu, vad är det mer för fel på mig? Och alla jävla mediciner. Jag kan ta 20 mg stesolid utan att känna något.
Om jag ska vara helt ärlig, så vill jag bara få tag i en rakhyvel och plocka sönder den och skära sönder mig. Jag orkar inte bry mig om alla runt mig, Man måste få tänka på sig själv, eller hur?
Jag skapades inte till livet. Jag hatar livet. Men mest av allt hatar jag mig själv.
JAG ORKAR INTE
JAG VILL INTE LEVA

Har jag någonsin verkligen varit lycklig?

var jag lycklig där? NEJ


Lycklig? nej


Nej


Inte lycklig


Inte lycklig.


Hur länge ska jag vänta?

Älskade unge, jag tänker på dig varje dag, snälla tappa inte hoppet :(<333

har du glömt den gången du, hanna och jag byggde kojan?

har du glömt första gången jag sovde över hos dig?

har du glömt den gången vi åkte till dalarna? (vi gick vilse där xD)

har du glömt dom gånger du, jag, hanna, anna, johannis, twss, ja alla var hemma hos dig och ritade flera timmar i sträck och spelade och skrattade?

har du glömt dagarna innan julafton då vi båda var uppspelta och ringde varandra för vi skulle byta presenter och klämma på dom vi skulle få?

har du glömt gången du, hanna och jag satt i djungeln (munkan) och bad om krafter?

har du glömt dina fester?

har du glömt att vi alltid ringde varandra kl 10 varje helg morgon och kunde knappt vänta tills att träffa varandra?

har du glömt gångerna vi frågade ifall vi fick sova över hos någon då vi gjorde det där med tummen (tummer ner först och sen tummenupp som en raket)?

har du glömt alla gånger du skrattat?

jag vet inte vad allt detta betyyder eller betydde för dig, men för mig var varje sekund ren lycka.

Och därflr vet jag att även hur nere jag än känner mig, kan jag minnas lyckan och verkligen vilja ha den, och därför sträfa efter den. Lycka kan vara svårt att hitta, men vet man att man kännt den, kan man känna det igen.

Och tårarna rinner såklart när man tänker tillbaks till goa gamla tiden..

Jag vet att vi inte umgåtts mycket på iprincip de senaste åren, men det har nästan ingen gjort. Men att förlora dig, att bara läsa det du skriver, veta hur du känner skär i bröstet på mig. Du har en plats på jorden, i livet, det har vi alla. Men man måste bara hitta den. Och om det finns nåt vi kan göra, säg det då. jag vet inte hur många gånger jag ska säga det, men du är stark, har alltid varit. Starkare än de flesta, starkare än mig.

Du har en del av mig, en bit av mitt hjärta som är obytbart, en del av min hjäna, minnen som inte går att ersätta. Jag önskar verkligen att allt ska bli bra. Vi alla älskar dig Annette Pernilla Treiberg.