crying out for food
Min vikt sitter fast, Den ligger på 64 kg. Börjar snart skära loss kött från mig så att jag ska bli smalare, forma min egna kropp. Lika tjock, lika rund och inga kläder passar mig. Ser tjock ut i allt. Orkar fan inte mer. Varför ska det vara så svårt att få den kropp jag vill ha. Blir väl att gå och lägga sig tidigt så jag sover bort hungern men jag kommer bara vakna och gå upp och köra igenom min jävla ritual. Först kylskåpet, frysen, skafferi nummer 1, skafferi nummer två, lådorna under spisen. Och går igenom samma runda tills jag hittar nått och hettsa i mig. Sen tar jag mig min tur till toan och spyr ut ångest. Vågar inte gå till tandläkaren. Vill inte att dom ska se mina tänder. Jag hatar det här, jag hatar nätter. Jag hatar mat, jag hatar altt fett som finns i min kropp. Jag önska att jag kunde uttrycka all min ilska, sorg och hat på något sätt. Men det finns inget. Jag försöker. Jag önska att jag kunde slå sönder hela mitt rum. Alla minnen från skolan. Allt, alla minnen och börja om på nytt få en bra början och slut. Jag får inte ta stesolid för min älskling.
Jag har börjat träna hårt på min balett sen jag fick mina skor. Jag ser framsteg och folk runt mig gör det. Men det börjar tappa mening. Jag älskar balett och jag vill inte ge upp, men mening, vart tog den vägen, vart tog orken vägen? Vad är det som tar min ork? Jag vill orka leva, jag vill orka göra mina intressen. Köpte ett nytt ritblock. Har ritat två, tre bilder i den. Ta modell bilder, hur ska jag kunna göra det med de självförtroende jag har nu?
Alla jävla mardrömmar som hälsar på. Hatar dom. Det hade vart lugnt ett bra tag från dom men nu kommer dom tillbaka.
Önska att jag bara kunde ta massor av sömn piller och springa ut i skogen och lägga mig ner i djup snö och somna in och frysa till döds.
Fan vad hungrig jag är.
Slutade med equasym depot, jävla skit medicin. Hoppas på concerta till nästa läkarmöte. Kan jag inte få börja på terapi som hjälper mig att slappna av? Sluta att ha fobi för min vikt och mig själv. Lära mig attsova, läramig ett liv utan mediciner.
Jag har börjat träna hårt på min balett sen jag fick mina skor. Jag ser framsteg och folk runt mig gör det. Men det börjar tappa mening. Jag älskar balett och jag vill inte ge upp, men mening, vart tog den vägen, vart tog orken vägen? Vad är det som tar min ork? Jag vill orka leva, jag vill orka göra mina intressen. Köpte ett nytt ritblock. Har ritat två, tre bilder i den. Ta modell bilder, hur ska jag kunna göra det med de självförtroende jag har nu?
Alla jävla mardrömmar som hälsar på. Hatar dom. Det hade vart lugnt ett bra tag från dom men nu kommer dom tillbaka.
Önska att jag bara kunde ta massor av sömn piller och springa ut i skogen och lägga mig ner i djup snö och somna in och frysa till döds.
Fan vad hungrig jag är.
Slutade med equasym depot, jävla skit medicin. Hoppas på concerta till nästa läkarmöte. Kan jag inte få börja på terapi som hjälper mig att slappna av? Sluta att ha fobi för min vikt och mig själv. Lära mig attsova, läramig ett liv utan mediciner.
Kommentarer
Trackback
