Wolfiiies

Jag har tankar om att jag måste kontrollera mina tankar. Att tvinga dom att stanna kvar. Jag måste hålla mig kvar i verkligheten.

Träna, balett, skola.

Får ångest över varje ord jag skriver, stänger ut alla. Säger inte allt. Vill säga så mycket men kan inte. Speciellt till ängel, vill säga så mycket men vill och kan inte. Så svårt. Hatar när livet tar en vändning som denna inom mig. Jag känner mig helt låst. Det märkligaär att alla säger att jag verkar må bättre medans jag själv känner mig sämre. Svårare att stå. Jag tvingar mig själv med all makt jag har att inte falla.
Fy fan vad verkligheten kan vara äcklig. Vill hellre leva kvar i min, den bra sidan av min verklighet.