Wolfiiies

Jag vill inte sluta kämpa, jag vill inte ge upp. Men jag kommer till de studer då jag faller ner och bara tittar upp, Jag gör mitt bästa för för att inte titta ner. Jag föll ner riktigt långt för någon dag sedan, och då fanns min ängel där. Hon kom och rädda mig. Hon drog upp mig ur mörkret. Hon bevisa hur mycket jag betyder. Det var längesen jag fick sådan känsla, att jag betyder nått. Jag känner mig oftast så värdelös. Jag kan inget längre, men ängel bevisa att jag klarar, vi tog model foton som vi alltid gör och dom blev så vackra. Jag blev så nöjd med dom.

Det är den 27 dec idag, 3dagar tills jag blir 17 år. Nästa år hoppas jag på något vackert. Något jag länge längtat efter, riktig lycka. Jag vill sluta med mina mediciner, jag vill bli levande. Jag vill le med det där leendet som jag hade när jag var mindre. När jag inte insåg hur jag hade det, hur olycklig min familj var. Jag var i min värld. Där var allt bra. MEn på någpt sätt stängdes den världen och en annan värld öppnades upp. Som jag är halvt fast i.