Eat to live, but don't live to eat

Min BMI ligger på 23 just nu. Går sakta ner, för sakta. Men jag jobbar på att gå ner snabbare i vikt. Jag blir så pepp när jag tittar på thinspiration bilder.








Dessa tjejer har sjukt vackra kroppar. En dag ska jag få en sådan kropp. Jag ser verkligen fram emot det.

Jag ringde bup igen, allt har stannat upp. Dom hade glömt att ge mig en läkartid fick  jag reda på när jag ringde. Hur kan dom glömma bort mig? Men jag fick i alla fall en läkartid på torsdag nästa vecka. Vi ska prata om mediciner och min framtid. Jag orkar inte vänta längre på att kunna må bra, men jag vet inte riktigt varför jag mår dåligt, vart allt börja. Vad är orsaken till att mitt liv föll ner så här? Jag har börjat tänka väldigt mycket på det. Det finns så många anledningar.

Vad ska jag behöva göra för att kunna må bra? Hur mycket ska jag behöva offra för att lära mig att leva igen? Just nu sitter mitt liv fast i ångestens armar. Det gör så ont att så onda känslor kan styra mig, att jag bara faller ner på knä för dom. Jag vill lära mig att stå upp för mig själv. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0